/ˈstɔŋk/
OriginFrom Old Norse stǫng, from Proto-Germanic *stangō.
- femininebar, rod, pole
- feminine, poeticlong spear, lance
- femininepost
Formsstangar(genitive, singular) · stengur(plural) · stong(indefinite, nominative, singular) · stongin(definite, nominative, singular) · stengur(indefinite, nominative, plural) · stengurnar(definite, nominative, plural) · stong(accusative, indefinite, singular) · stongina(accusative, definite, singular) · stengur(accusative, indefinite, plural) · stengurnar(accusative, definite, plural) · stong(dative, indefinite, singular) · stongini(dative, definite, singular) · stongum(dative, indefinite, plural) · stongunum(dative, definite, plural) · stangar(genitive, indefinite, singular) · stangarinnar(definite, genitive, singular) · stanga(genitive, indefinite, plural) · stanganna(definite, genitive, plural)