/starv/
UppruniFrom Old Norse starf, from starfa (“to work, labour”), from Proto-Germanic *starfą (“labor”), cognate with English starve.
Beygingarstarfs(genitive, singular) · störf(nominative, plural) · starf(indefinite, nominative, singular) · starfið(definite, nominative, singular) · störf(indefinite, nominative, plural) · störfin(definite, nominative, plural) · starf(accusative, indefinite, singular) · starfið(accusative, definite, singular) · störf(accusative, indefinite, plural) · störfin(accusative, definite, plural) · starfi(dative, indefinite, singular) · starfinu(dative, definite, singular) · störfum(dative, indefinite, plural) · störfunum(dative, definite, plural) · starfs(genitive, indefinite, singular) · starfsins(definite, genitive, singular) · starfa(genitive, indefinite, plural) · starfanna(definite, genitive, plural)