/ˈfoːɡəl/, /ˈfoːɡɛl/
UrsprungFrom Old Swedish fughl, foghl, from Old Norse fogl, from Proto-Germanic *fuglaz. Cognate with English fowl and German Vogel. In the mid 19th century, the spelling fogel was common, but SAOL 6 (1889) lists the spelling as fågel only.
- a high placed (hidden) object
“– Det börjar brännas.
– Fågel, fisk eller mittemellan?” — – It's getting hot.
– High, low or in-between?
- common-gendera bird
“Det flyger en fågel där borta” — There is a bird flying over there
“Det var en gång en liten fågel. Ja, en fågel. Han bodde på landet, och Roger hette han. Han ville gärna leka med sina vänner, med sina vänner, men det fick inte han. Men denna historia slutar sorgligt” — Once upon a time, there was a little bird. Yes, a bird. He lived in the countryside, and Roger was his name. He wanted to play with his friends ["He wanted gladly to play with his friends," in the sen
Formerfogel(alternative) · fågel(indefinite, nominative, singular) · fågels(genitive, indefinite, singular) · fågeln(definite, nominative, singular) · fågelns(definite, genitive, singular) · fåglar(indefinite, nominative, plural) · fåglars(genitive, indefinite, plural) · fåglarna(definite, nominative, plural) · fåglarnas(definite, genitive, plural)