[fjɛlː]
UrsprungFrom Old Swedish fiäl, from Old Norse fjall, from Proto-Germanic *falisaz, from *pels-, *pelis-. Cognate with Icelandic fjall, Faroese fjall, Norwegian fjell, German Fels (“rock”), English fell.
- neutera mountain rising above the tree line (in the Nordic countries)
“Upp till ett sporthotell bland våra höga fjäll, jag ställde färden för att roa mig en påsk. Ty jag i pressen såg, där är moralen låg, och man besväras ej av hämningar och fjosk [perhaps ad hoc for pjo” — Up to a sports hotel among our high mountains, I made [set] the journey to enjoy myself one Easter. For in the press I saw, there [the] morality is low, and you're not bothered by inhibitions and sque
“Vi drar till fjällen. Fest hela kvällen. Ute och glider med snowboard och skidor. Vi drar till fjällen. Fest hela kvällen. Se upp i backen för finska attacken.” — We head off to the mountains [or "We're headin' for the mountains" or something colloquial like that]. Party [noun] all night [the whole evening]. Out sliding with snowboard and skis. We head off to t
“Månen skiner över Nordens land, skogen står i sin mörka prakt. Aldhissla vandrar över fjäll och slätt. Evigt han vakar, betraktar denna tysta och nattliga trakt. Sitter i sin grotta, bevakar sin gylle” — The moon shines over the lands of the North, the forest stands in its dark splendor. Aldhissla wanders over mountain and plain. Eternally he keeps watch, observes these quiet and nocturnal parts [this
- neutera scale (on fish, reptiles, of thicker pieces of dry skin that flake off, etc.)
Formerfjäll(indefinite, nominative, singular) · fjälls(genitive, indefinite, singular) · fjället(definite, nominative, singular) · fjällets(definite, genitive, singular) · fjäll(indefinite, nominative, plural) · fjälls(genitive, indefinite, plural) · fjällen(definite, nominative, plural) · fjällens(definite, genitive, plural) · Fjälls(genitive)