/ˈfroːˌɡa/
UrsprungFrom Middle Low German vrāge (German Frage), from Proto-West Germanic *frāgu, from Proto-Germanic *frēgō. Compare English frain. Displaced native spörja (“to ask”), spörsmål (“question”).
- common-gendera question (request for information)
“"Är du hemma?" och "Hur mycket äter en elefant på en dag?" är frågor” — "Are you home?" and "How much does an elephant eat in a day?" are questions
“Du ställer svåra frågor” — You ask difficult questions
“De hade många frågor” — They had many questions
- common-gendera question (something (many) people wonder about)
“livets frågor” — life's questions
- common-gendera question (on a test)
“Jag klarade inte fråga 5 på provet” — I couldn't answer question 5 on the test
- common-genderan issue, a question ((current) matter (to be discussed))
“Hur kebabsåsen ska marknadsföras var en av frågorna som diskuterades på mötet” — How to market the kebab sauce was one of the issues discussed at the meeting
“en av huvudfrågorna på mötet” — one of the main issues at the meeting
“En aktuell fråga är vägtullar” — A current issue is road tolls
- to ask, to inquire
“Hon frågade honom vad klockan var” — She asked him what time it was
“"Hur mycket kostar en 200 grams-burgare?" frågade hon” — "How much does a 200-gram burger cost?" she asked
Formerfråga(indefinite, nominative, singular) · frågas(genitive, indefinite, singular) · frågan(definite, nominative, singular) · frågans(definite, genitive, singular) · frågor(indefinite, nominative, plural) · frågors(genitive, indefinite, plural) · frågorna(definite, nominative, plural) · frågornas(definite, genitive, plural) · frågar(present) · frågade(preterite) · frågat(supine) · fråga(imperative) · fråga(active, infinitive) · frågas(infinitive, passive) · frågat(active, supine) · frågats(passive, supine) · fråga(active, imperative) · -(imperative, passive) · frågen(active, archaic, error-unrecognized-form) · -(archaic, error-unrecognized-form, passive)