/ˈvɪŋˌɛ/
UrsprungFrom Old Norse vængr, from Proto-Germanic *wēingijaz, perhaps from Proto-Indo-European *h₂weh₁- (“to blow”).
- common-gendera wing
“Fågeln flaxade med vingarna” — The bird flapped its wings
“Jag ska köpa vingar för pengarna och flyga ut över ängarna.” — I will buy wings for my money and fly out over the meadows.
Formervinge(indefinite, nominative, singular) · vinges(genitive, indefinite, singular) · vingen(definite, nominative, singular) · vingens(definite, genitive, singular) · vingar(indefinite, nominative, plural) · vingars(genitive, indefinite, plural) · vingarna(definite, nominative, plural) · vingarnas(definite, genitive, plural)