[dɑmˈd͡ʒɯ], [dɑmˈd͡zɯ]
OriginUltimately a derivation from Proto-Turkic *tam-.
Formsdamcını(accusative, definite) · damcılar(plural) · damcı(nominative, singular) · damcılar(nominative, plural) · damcını(accusative, definite, singular) · damcıları(accusative, definite, plural) · damcıya(dative, singular) · damcılara(dative, plural) · damcıda(locative, singular) · damcılarda(locative, plural) · damcıdan(ablative, singular) · damcılardan(ablative, plural) · damcının(definite, genitive, singular) · damcıların(definite, genitive, plural) · damcım(first-person, nominative, possessed-single, possessive, singular) · damcılarım(first-person, nominative, possessed-many, possessive, singular) · damcın(nominative, possessed-single, possessive, second-person, singular) · damcıların(nominative, possessed-many, possessive, second-person, singular) · damcısı(nominative, possessed-single, possessive, singular, third-person) · damcıları(nominative, possessed-many, possessive, singular, third-person)